Senaste inläggen

Av Sofia Thoresdotter - 3 september 2007 20:01

Vad jag blir trött på dom där som, så fort man träffas säjer: Vi måste ses!För det första, just då ses vi ju faktiskt, så varför säjer dom så,För det andra, det är nästan alltid så att dom säjer att man måste ses, men förväntar sej att man själv ska ta kontakt, gör man inte det så blir det ingen träff, så efter flera månader när man råkar stöta ihop med varandra säjer dom det igen: du vi måste verkligen ta och ses nån gång...Varför gör dom så och vad glad jag skulle bli för ett bra och dräpande svar på ett sånt där uttalande.

ANNONS
Av Sofia Thoresdotter - 1 september 2007 11:40

Vanligtvis går jag aldrig med på att min hund skulle vara smartare än jag. Ni vet hur det kan låta:;Hur vet hunden när ni ska kliva av bussen?;;för att jag säjer till henne;;jamen, hur kan du veta det då?; När jag är på mitt sura och grälsjukahumör brukar jag säja till sånna människor att bara för att man ser bättre behöver det nödvändigtvis inte betydaa att man för den skull är smartare. Hur dom tolkar det är ju valfritt. Men oss emellan, så finns det ett område där min hund faktiskt är smartare än jag och det gäller mattematik. Nu är det i och för sej inte så hemskt svårt att vara bättre än jag i matte,jag hade etta, men att till och med min hund kan bättre än jag, det sårar min fåfänga. Jag vet inte hur mycket ni minns från er egen skoltid och matteundervisning,kommer ni ihåg det där med att två minus blir plus? Jag vete fan hur det går till, men så är det i alla fall, och det vet min Amanda. Här kommer beviset: Vi är i parken, Amanda är lös, vi är på väg till jobbet. När jag tycker att hon borde vara klar, ropar jag ;hit;, men Amanda är inte klar och kommer inte alls.jag avskyr verkligena att stå och ropa upprepade gånger på min hund, det går min ära förnär, men nu har jag kommit på att det går bättre om jag helt enkeltbara ryter nej. Då kommer hon omedelbart. det måste ju bero på att hon har förstått det där med dubbla negationer, det som jag hade så svårt att begripa när jag gick i skolan, för mitt nej betyder ju: ;sluta genast upp med att inte komma;. och det förstår hon direkt. Ja, så är det med min kloka ledarhund, men, sch, säj inget.

ANNONS
Av Sofia Thoresdotter - 27 augusti 2007 17:56
Lastad med paket från posten och med hörapparat i ena och handsfree i det andra örat traskade vi genom kronobergsparken. Eftersom vovven skulle rastas innan vi gick hem igen gav jag henne kommandot att stanna, men jag måste ha tittat rakt på en människa, för plötsligt stannar en kvinna upp och säjer: Ville du nåt?

Av Sofia Thoresdotter - 26 augusti 2007 17:46
att jag blev frisk, att det blir höst snart, att det regnar, att jag har fixat hundvakt till när jag ska till Wien, att jag är ledig i morgon!

Av Sofia Thoresdotter - 24 augusti 2007 10:52

Två instälda jobb, det känns jätttekonstigt. Jag har inte ställt in några jobb på flera år.Det verkar inte som om den febernedsättande medecinen gör nån nytta och i öronen knastrar det betänkligt. I kväll åker jag till J, så får han pyssla om mej och gå ut med vovven åt mej. Imorse när jag skulle kalla inhenne kom det bara ett krax. Hon blev så förvånad att hon kom ändå. Jag äter choklad, fast det är ganska onödigt, för jag känner inte vad den smakar. Nu ska jag krya på mej.

Av Sofia Thoresdotter - 24 augusti 2007 10:50
äntligen har jag kommit på hur jag ska göra för att skriva i den här bloggen,nu efter att bloggagratis gjorde om den! Det är ju så tråkigt att bara kunna maila till sin blogg, för då får man inga bra rubriker.

Av Sofia Thoresdotter - 24 augusti 2007 10:50
äntligen har jag kommit på hur jag ska göra för att skriva i den här bloggen,nu efter att bloggagratis gjorde om den! Det är ju så tråkigt att bara kunna maila till sin blogg, för då får man inga bra rubriker.

Av Sofia Thoresdotter - 23 augusti 2007 20:30

Var är mitt jobbavdrag? Min hjälpande hand C var här i dag och när vi höll på som bäst med att fixa med papper sa hon att snart får man ju lön, Får man, sa jag, för jag hade glömt att man får det när man jobbar... Det är ju min första arbetsmånad efter friåret. Så först blev jag glad men sen blev jag sur och det var när jag gick in på min internetbank för att kolla hur mycket jag skulle få. Jamen, skulle vi inte få en massa mer pengar nu? Jo, det har jag hört, dom sänker ju skatterna för att vi ska få mer pengar själva i stället att köpa grejer för. Och skattesänkningarna har jag ju märkt, det är ju därför vi hela tiden måste sänka nivån på jobbet tills det blir omänskligt, det är ju därför människorna vi ska ta hand om hela tiden får sänkt standard eftersom folk inte vill betala nån skatt. Det märker säkert inte dom flesta för människorna jag pratar om nu kan inte prata, så dom klagar inte, praktiskt va?? I alla fall, så skattesänkningarna har jag redan märkt. Jag vet inte varför jag trodde att det även skulle märkas på min lön? Jag får trösta mej med att jag i alla fall inte har röstat på den här regeringen. Jag vill nämligen hellre ha ett mänskligt samhälle än lägre skatt...I dag har jag varit sur hela dagen, det kanske är förkylningen, men jag undrar över en sak:Varför är det ingen balans mellan det jag lägger ner på alla mina arbeten och det jag får tillbaka. Efter tio år som musikterapeut gör jag ungefär samma saker som i början, medan mina kollegor klättrar vidare i sina karriärer. Vad beror det på? Jag vet att dom inte är bättre än jag och jag vet att jag inte är nån slöfock. jag är en riktigt bra musikterapeut, men det hjälper inte. I bland tänker jag att om jag hade varit man och seende, så hade jag med all den här energin och kreativiteten varit antingen världsberömd, pressident, eller stenrik Ni tror säkert att jag överdriver, men om jag kollar på alla mina synskadade kompisar, och även på dom som inte är mina kompisar, så är det lika, dom kommer en bit, sen är det stop. Det är som om någon lägger locket på: "stop där, här får du inte klättra, då kan det ju se ut som om det inte är nån skillnad mellan oss, nån måste ju vara där nere, vem ska jag annars jämföra mej med?"I dag har jag sökt ett jobb där jag inte berättade att jag är synskadad, det är enda chansen, annars kommer man inte ens på anställnngsintervju, sen får man ju inte jobbet ändå men...Jobet jag sökte i solna, där dom behövde en musikterapeut och där jag har absolut rätt meriter, dom har inte ens hört av sej och där skrev jag att jag har ledarhund. Jag tänker inte ringa och fråga varför, för då blir jag bara så himla arg.Oj, vad jag gnäller! Det är tur att det är frivilligt att läsa det i alla fall.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se