Jag, som har en ledarhund, vet ju att det går att lära hundar saker. Därför blir jag så förvånad när jag läser hunddagboken här på bloggagratis och när jag möter hundägare ute. Det är inte elakt att lära sina hundar att inte dra eller att inte äta småstenar. det är mycket elakare att inte lära dom. Hundar fattar inte sånna subtilasaker som att om du drar så här mycket i mej, så går vi hem. Hundar fattar mycket bättre om man säjer till dom precis när dom gör fel. Och man behöver inte vara arg eller rycka i sin hund, dom flesta hundar fattar om man säjer nej. Det är elakt att låta sin hund dra i en, det är minst lika obehagligt för den som för en själv. dom flesta hundar tycker om beröm. Det är det bästa sättet att lära dom saker.Nu tänker säkert ni att det är ju lätt för henne att säja, som har en superhund som nån annan dessutom har utbildat och det kan det ju ligga nånting i. Men våra ledarhundar är inga underverk, dom har bara fått lära sej saker. det betyder att jag, för det mesta, kan prata med min hund i stället för att rycka i henne och det skulle nästan alla andra hundägare också kunna, men först måste man ju lära sin hund vad man vill att den ska kunna. Den kan inte saker av sej själv och jag tror att den blir gladare då.Det här betyder ju inte att man är sträng och elak och att ens hund aldrig får busa. Det betyder bara att man är tydlig så att ens hund slipper vara osäker och slipper göra fel utan att förstå varför husse och matte är irriterade.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom bloggagratis har blivit ännu mer otillgängligt för mej som är synskadad, så blir jag nu tvungen att välja att byta till en blogg där man vill att alla ska kunna blogga.   Därför finns jag från och med nu på: Sofiatankar.blogspot.com   Kom gä...

Ja, här sitter jag och väntar. Netxtra är jättera dom gånger jag inte orkar gå till en affär och hoppas på att dom som jobbar där har tid att hjälpa mej att hitta grejer. Lite dyrare, men då kan jag sitta här och välja och vraka i lugn och ro. Det är...

I hökarängen finns en tant som vi brukar kalla för "skällande tanten". Det är inte särskilt snällt, men sant. Vovven och jag brukar möta henne och hennes lilla hund Eba på morgonprommenaden och man hör henne på långt håll, tanten alltså: tanten: Tys...