Ibland, när jag har gott om tid och är på bra humör, brukar jag gå en äventyrsprommenad med min ledarhund. Det går till så att hon får bestämma hur vi ska gå, sen när jag vill hem igen, börjar äventyret, var är vi någonstans och hur ska vi ta oss hem?En dag, gick vi s:t eriksgatan ner till norrmälarstrand. Där brukar vi svänga till vänster, men den här dagen ville min hund gå till höger, så då gjorde vi det. Ganska länge hade jag koll på var vi befann oss, full fart genom badplatsen i rålis... men sen hade jag ingen aning... Vi gick och gick, snarare sprang faktiskt, för det gör min hund när hon är glad, och plötsligt var vi på en berghäll, nedanför var det vatten, ovanför var det en bro tror jag, ingen stig... Hjälp, tänkte jag, nu måste vi vända, nej, sa min hund, jag törs inte, jag tänker stå alldeles still här...I sånna lägen undrar man ju varför man ger sej ut på sånthär. Jag satte mej ner, det gjorde hunden också, och så tänkte jag att här kan vi inte sitta, för snart kommer någon att ringa till polisen och säja att någon med ledarhund behöver hjälp och det skulle vara förfärligt pinsamt... Sen tänkte jag att om vi kunde gå hit så måste vi ju kunna gå härifrån också så jag sa till min fegis till hund att vända och gå tillbaka, det gjorde hon under protest.vi hittade en bänk och pustade ut och sen frågade vi oss fram en bit, tills vi hittade 62.ans hållplats och kunde åka hem till fridhemsplan igen, då var vi i Kristineberg...Det var ganska skönt att komma hem, det tyckte vi båda två, men spännande var det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom bloggagratis har blivit ännu mer otillgängligt för mej som är synskadad, så blir jag nu tvungen att välja att byta till en blogg där man vill att alla ska kunna blogga.   Därför finns jag från och med nu på: Sofiatankar.blogspot.com   Kom gä...

Ja, här sitter jag och väntar. Netxtra är jättera dom gånger jag inte orkar gå till en affär och hoppas på att dom som jobbar där har tid att hjälpa mej att hitta grejer. Lite dyrare, men då kan jag sitta här och välja och vraka i lugn och ro. Det är...

I hökarängen finns en tant som vi brukar kalla för "skällande tanten". Det är inte särskilt snällt, men sant. Vovven och jag brukar möta henne och hennes lilla hund Eba på morgonprommenaden och man hör henne på långt håll, tanten alltså: tanten: Tys...